Dina läppar som silke mot mina och mitt virvelvinds hår som en storm trasslas runt dina fingrar i en natt som aldrig borde få ta slut. Vi skriker oss hesa av löften och viskar om en kärlek som aldrig borde fått börjat. Och du vet att jag aldrig menade att såra dig och värmen från din nakna kropp bara milimeter från min talar om förlåtelse och vi flätar våra armar runt varandra och jag önskar att vi alltid kunde ligga så.
Men ditt öde går en annan väg och himlen delar sig precis som våra vägar gör och snart finns du inte längre här.
Så håll min hand för snart måste den vinka adjö och tysta mina protester med en kyss för snart kysser dina läppar vårt farväl. Och dina ögon tåras när våran sommar liksom översvämmar dem med alla minnen du nu måste gråta ut då de är för tunga att bära ensam. Men glöm mig aldrig för jag finna alltid kvar. Andas, älskar, skrattar och drömmer. Bara din, solo tuyo!
Och snart min älskade är vi tillsammans igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar